Jag tror inte jag fattat vad som har hänt ännu. Visst snurrar tankarna som en karusell i huvudet.
Har den där klumpen i magen/ halsen av oron fortfarande .
Men jag kan inte förstå att du glömt mig så snabbt. Att du inte ens kan svara på det frågor som jag har att ställa.
Att du inte kan förstå hur jag nu känner.
Jag är inte världens starkaste tjej just nu , Jag faller lätt i skiten igen.
Det är svårt att släpparna tankarna att jag står här ensam .
Det är nog svårt att inse och tror det kommer att ta sin tid att förstå.
Men jag ska försöka kämpa för att gå vidare.
Det var du som fick mig känna mig speciell igen .
Det var inte som ett vanligt förhållande  som vi hade. Inte så som det kändes i alla fall.
Men det var underbart, Vi var som vänner också .Vi kunde snacka om allt.
Kunde skratta med varandra Snackade som vänner .
Träffades inte för att gull med varandra . Vi sågs för att vi ville se varandra..
Men visst var det vissa dagar vi bara låg i soffan zappade runt på det toma kanalerna .
kollade egenom alla filmer på dina hyllor.
Alla minnen kommer att finnas kvar.
Kommer du i håg när vi sa i Bilen att Vi skulle lära oss den låten
Jaco- Vår betong. har du gjort det ännu?
Tänker på när vi båda satt och mummlade den i bilen. Vi kunde bara vissa meningar .
Jag kan snart hela men det är svårt att lyssna på den .
Första vi gjorde på morgen . Satte oss i soffan  satte på Ras cricket på datorn.
Och bara softa.
Allting som vi gått egenom kommer att vara ett minne,
Undra hur det skulle vara om vi fortfarande skulle vara tillsammans.
Skulle allting ändras.?
 Jag väntade länge på att du skulle höra av dig . Men jag han tänka där i mellan .
Det va verkligen du som fick mig känna mig speciell igen .
Ja kommer inte ha brottom med att träffa någon ny .För jag har mycket att tänka på.

; Men jag ska kämpa även fast tårarna rinner, Även fast du tog med dig en del av mitt hjärta.
Du kommer att förbli ett minne.

Ska slås mot elden , Strida för livet, Se vad som händer