Jag tror jag aldrig
Jag tror jag aldrig någon sin kommer kunna ställa mig stadigt på benen igen .
Jag vet att visa av mina vänner finns där hela tiden men det räker inte.
Jag behöver er hela tiden jag behöver er vid min sida.
Jag klarar knappt gå på mina ben snart jag faller ner. Mina tårar blir bara fler.
Jag har fått tillbaka min panikångest igen och den är starkare nu än vad den var för några veckor sen
Hade ju det för mer än ett år sedan men då kunde jag få bort den utan några läkemedel.
Men nu kommer jag inte jag i håg hur jag bearbetade bort det så nu står jag här helt utan livsgnista.
När allt är så här tungt och panikångesten trycker på så blir allt extra jobbigt.
Jag vill inte låta som jag tycker synd om mig själv men jag vill bara skriva av mig .
Har ju gått igenom en massa skit i mitt liv så när jag var vid 11 års åldern så hade jag självmordstankar då allt var som värst. Men det börjar komma svaga sånna tankar tillbaka .
Men jag vill bara bort från allt ett tag så tror jag det kommer att bli lite bättre än vad det är nu .
Panikångest, självmords tankar och oro i kärleken gör inte allt så mycket bättre det trycker som bara den.
För jag är rädd att stå ensam här en dag utan någon alls.
Jag har förlorat så många vänner på sista tiden. Men jag kan förstå på ett sett varför ni kanske lämnat mig.
För att jag kanske inte varit så kontaktbar men det är ju för att allt har varit så knasigt när livet är så här.
Men jag har inte velat menat någo illa. Jag försöker bara bygga upp lite av det gamla.
För jag har sår i mitt hjärta som fortfarande inte vill läka men det mesta har läkt .
Men när det håller på att läka det sista är det alltid något som river upp det .
Men jag ska försöka bli den som förut den som kunde skratta som förut.
Ni kan ju hjälpa mig på traven . Jag vill uppleva gamla minnen som jag och det få vänner
jag har kvar hade för något år sen.
Min lilla kropp kan inte ta allt för mycket skit .
Och min lilla kropp kan inte ge allt för då har jag inget kvar till mig själv.
Men Jag älskar er och ni vet vilka .
Pojkvännen du betyder mycket för mig och jag hoppas vi aldrig skiljs från varandra
Jag vet att visa av mina vänner finns där hela tiden men det räker inte.
Jag behöver er hela tiden jag behöver er vid min sida.
Jag klarar knappt gå på mina ben snart jag faller ner. Mina tårar blir bara fler.
Jag har fått tillbaka min panikångest igen och den är starkare nu än vad den var för några veckor sen
Hade ju det för mer än ett år sedan men då kunde jag få bort den utan några läkemedel.
Men nu kommer jag inte jag i håg hur jag bearbetade bort det så nu står jag här helt utan livsgnista.
När allt är så här tungt och panikångesten trycker på så blir allt extra jobbigt.
Jag vill inte låta som jag tycker synd om mig själv men jag vill bara skriva av mig .
Har ju gått igenom en massa skit i mitt liv så när jag var vid 11 års åldern så hade jag självmordstankar då allt var som värst. Men det börjar komma svaga sånna tankar tillbaka .
Men jag vill bara bort från allt ett tag så tror jag det kommer att bli lite bättre än vad det är nu .
Panikångest, självmords tankar och oro i kärleken gör inte allt så mycket bättre det trycker som bara den.
För jag är rädd att stå ensam här en dag utan någon alls.
Jag har förlorat så många vänner på sista tiden. Men jag kan förstå på ett sett varför ni kanske lämnat mig.
För att jag kanske inte varit så kontaktbar men det är ju för att allt har varit så knasigt när livet är så här.
Men jag har inte velat menat någo illa. Jag försöker bara bygga upp lite av det gamla.
För jag har sår i mitt hjärta som fortfarande inte vill läka men det mesta har läkt .
Men när det håller på att läka det sista är det alltid något som river upp det .
Men jag ska försöka bli den som förut den som kunde skratta som förut.
Ni kan ju hjälpa mig på traven . Jag vill uppleva gamla minnen som jag och det få vänner
jag har kvar hade för något år sen.
Min lilla kropp kan inte ta allt för mycket skit .
Och min lilla kropp kan inte ge allt för då har jag inget kvar till mig själv.
Men Jag älskar er och ni vet vilka .
Pojkvännen du betyder mycket för mig och jag hoppas vi aldrig skiljs från varandra
Kommentarer
Trackback
