litee.
Jag vet inte vart jag ska börja någon stanns . Det här kommer nog bli ett snurrigt inlägg men jag måste bara skriva av mig ..
Jag vill känna så som jag kände för några år sen .
När allting var lätt .Då vännerna fanns där vid än hela tiden . När man bara kudne lyfta telefonen om tårana rann.
Men nu verkar ingen ha tid. Att bara fråga hur det är med mig. Jag vet att jag har gjort mina misstag.
Men jag ber om förlåtelse . Jag har haft otur i kärleken men det sägs att den rätta kommer med tiden men det känns inte som det änns . Varför ska det vara så svårt att hita någon som kan få en lycklig och må bra . Ne men det blir bara massa bråk inblandat och svik i det hela . Men varför ska det vara så . Och dagens förhållande håller inte länge har inte hittat någon trogen på länge alltså.
Det är svårt att se kärleksparpå stan /tåg/tunnelbana+ bussar det är jobbigt att se det och det är många gånger jag vänt bort huvudet och börjat tänk . När den rätta ska komma till mig .
Det är mycket som snurrar i huvudet just nu . Jag vet inte om jag är redo för förhållande eller vad det är som har hänt i min kropp . Jag vill bara känna mig älskad på ett speciellt sätt. kunna bara mysa och snacka massa skit . Vara lyckliga och skratta i hop .
Jag är rädd för att bli sårad mer och mer . Det känns som jag får sparkar från höger och vänster hela tiden för det är alltid folk som klagar på vad jag gör . Eller tycker att jag gör fel . Men varför ska alla klaga på mig för? Har jag inte det tillräckligt jobbigt eller?
Det sår jag har i hjärta jag tror det aldrig kommer att läcka även fast jag sitter och käkar medicin för depprition och panikångest. Sviker någon mig så tänker jag tillbaka på gamla dagar det jag varit med om . Och det finns nästan alltid en likhet..
Jag vill bara ha det jag älskar så nära mig som möjlig för att aldrig förlora dom . Det räcker med dom jag förlorat.
jag hoppas att just du alltid kommer att finnas till hands . För bara du finns här så kommer jag finnas för dig ..
Jag vill känna så som jag kände för några år sen .
När allting var lätt .Då vännerna fanns där vid än hela tiden . När man bara kudne lyfta telefonen om tårana rann.
Men nu verkar ingen ha tid. Att bara fråga hur det är med mig. Jag vet att jag har gjort mina misstag.
Men jag ber om förlåtelse . Jag har haft otur i kärleken men det sägs att den rätta kommer med tiden men det känns inte som det änns . Varför ska det vara så svårt att hita någon som kan få en lycklig och må bra . Ne men det blir bara massa bråk inblandat och svik i det hela . Men varför ska det vara så . Och dagens förhållande håller inte länge har inte hittat någon trogen på länge alltså.
Det är svårt att se kärleksparpå stan /tåg/tunnelbana+ bussar det är jobbigt att se det och det är många gånger jag vänt bort huvudet och börjat tänk . När den rätta ska komma till mig .
Det är mycket som snurrar i huvudet just nu . Jag vet inte om jag är redo för förhållande eller vad det är som har hänt i min kropp . Jag vill bara känna mig älskad på ett speciellt sätt. kunna bara mysa och snacka massa skit . Vara lyckliga och skratta i hop .
Jag är rädd för att bli sårad mer och mer . Det känns som jag får sparkar från höger och vänster hela tiden för det är alltid folk som klagar på vad jag gör . Eller tycker att jag gör fel . Men varför ska alla klaga på mig för? Har jag inte det tillräckligt jobbigt eller?
Det sår jag har i hjärta jag tror det aldrig kommer att läcka även fast jag sitter och käkar medicin för depprition och panikångest. Sviker någon mig så tänker jag tillbaka på gamla dagar det jag varit med om . Och det finns nästan alltid en likhet..
Jag vill bara ha det jag älskar så nära mig som möjlig för att aldrig förlora dom . Det räcker med dom jag förlorat.
jag hoppas att just du alltid kommer att finnas till hands . För bara du finns här så kommer jag finnas för dig ..
Kommentarer
Trackback
