Som sagt dagarna går men tiden läker inga sår.
Jag vet inte hur mycket jag ska skriva men men.

Just nu sitter jag hemma hos Nathaliemin älskade granne som kännt i 14 år.
Det är verkligen länge och de är jag glad för att vi har lärt känna varandra. Jag älskar henne och de vet hon.
I dag har jag inte gjort så mycket jag kom hit typ vi 4 tiden sen har v bara tagit de lungt suttit och snackat massa skit. Sedan har vi varit ute med en prommenad med hunden vi har tagit några bilder.
Det är jäkligt mysigt att bara sitta i hennes kök och bara sitta och prata med varandra om allt mellan himmel och jord.
Jag har också tvättat hennes brännskada hon har fått. Jag kommer i håg när jag fick en sån förra sommaren och vet exakt hur ont de göra.
Glad att hon finns för mig. Hon har fått mig att ställa mig på benen igen och vandrat igenom de svåra hindrena som jag inte klarat av själv.

I morgon har jag faktiskt ingen aning om vad jag ska göra. Jag får se.Jag ska i alla fall sova ut tills jag vaknar själv.
Jag vill träffa maxsson men jag vet inte om han kan. Han ska i alla fall vad han sa komma hem till mig någon gång i veckan. Hoppas jag saknar honom verkligen jag tänker på honom jäkligt mycket.

Åh ....jag längtar tillbaka till visby och saknar mina arbetskamrater jag ska i alla klätta med Michaela och Moa snart.
Längtar lite smått tills jag får min lön för de 4 dagarna vi jobbade i Visby.
Klättring är snart inbokat på schemat så snart blir de dags att ge sig upp på väggarna.

  
Lite gammla bilder på mig och Nathalie <3