tänkar
Jag skulle bara vilja somna om och vakna upp i min dröm men jag fattar inte hur livet kan vara så jälva upp och ner i bland när tänkarna nästan trycker ner en till botten . Jag vill inte vara där och kravla mig jag vill vara den som sträcker på ryggen och det inte syns att jag är svag och nära på att falla . Saknar den kärlek som jag förut haft men vart finns den den kommer nära men sne när man sträcker ut handen så är det borta med vinden och där står man själv ännu en gång.
När man satt och kolla på solnedgången och kollade åt sidan och man trodde att någon satt där med armen runt än men nej där sitter man själv med klumpen i halsen. Man torkar dom lätta tårarna som långsamt rinner ner från kinden.
Varför ska det vara så svårt att hitta den rätta den killen eller tjejen som får än att falla och som alltid kan få än att skratta och alltid finns och förstår vad man menar med dom snabba blickarna Livet har inte varit det lättaste men man har försökt att ställt sig upp och börjat klättrat upp för den evighets trappan om och om igen men man faller alltid ner igen kanske inte längst ner men i alla fall till det första trappsteget.
Jag klarar knappt av att se folk som står och håller om varandra och pussar varandra jag vänder ofta bort huvudet då för att jag saknar den ömheten . den värmen som dom två personerna känner. Men snart är det väll jag som står och håller om någon och känner värmen hoppas jag. snart är det sommar och jag sitter ensam här. Men man ska aldirg gå försnabbt fram föär snart komme väll prinsen i livet. och ändrar allt till det bästa.
Men jag vill bara hålla någon i handen och vandra igenom livet hand i hand och vara stark mot det jobbiga . Är man två klarar man allting tillsamman .
När man satt och kolla på solnedgången och kollade åt sidan och man trodde att någon satt där med armen runt än men nej där sitter man själv med klumpen i halsen. Man torkar dom lätta tårarna som långsamt rinner ner från kinden.
Varför ska det vara så svårt att hitta den rätta den killen eller tjejen som får än att falla och som alltid kan få än att skratta och alltid finns och förstår vad man menar med dom snabba blickarna Livet har inte varit det lättaste men man har försökt att ställt sig upp och börjat klättrat upp för den evighets trappan om och om igen men man faller alltid ner igen kanske inte längst ner men i alla fall till det första trappsteget.
Jag klarar knappt av att se folk som står och håller om varandra och pussar varandra jag vänder ofta bort huvudet då för att jag saknar den ömheten . den värmen som dom två personerna känner. Men snart är det väll jag som står och håller om någon och känner värmen hoppas jag. snart är det sommar och jag sitter ensam här. Men man ska aldirg gå försnabbt fram föär snart komme väll prinsen i livet. och ändrar allt till det bästa.
Men jag vill bara hålla någon i handen och vandra igenom livet hand i hand och vara stark mot det jobbiga . Är man två klarar man allting tillsamman .
Kommentarer
Trackback
